vejbyblondinen ♥

Gårdagen var nog den värsta dagen i mitt liv, har aldirg mått så dåligt och varit så ledsen. Du dog 9 på morgonen, direkt när jag hörde pappa kom in igenom dörren när jag bredde mackorna förstod jag att ngt var fel, när jag såg tårarna i ögonen förstod jag vad, men ville nt inse det, det var de värsta timmarna någonsin. Efter att ha träffat resten av familjen och nära släkt kändes det bättre och jag förstod även när jag såg mormor att hon hade det bättre nu där hon var. Cancern och smärtan hon hade ska ingen människa behöva känna. När jag såg mormor ligga i sängen, såg jag att det var inte hon, min mormor var nt den döda personen där, min mormor var en glad männsika som aldrig gav upp hoppet och alltid brydde sig om andra före sig själv. Hon var en av de finaste jag visste och fortfarande är, alla underbara minnen tsm som resorna i frankrike och när vi gjorde flädersaft förra året! Det är den mormorn jag vill komma ihåg, och även den jag kommer komma ihåg. Detta känns fortfarande så overkligt och det kommer det nog fortsätta göra i några dagar, men nu dagen efter när jag smält det lite förstår jag att detta. Var bäsgt för alla, nt bara för mormor som nt har ont längre, och som finns om kring oss hela tiden, utan även för oss andra, det gjorde ont i hjärtat och man blev ledsen när man såg henne ligga med så mkt smärta. Jag komme aldrig att glömma dig mormor för den underbara personen du var, jag kommer fortsätta att älska dig och vilja att du fortsätter leva med oss i minnet. Jag älskar dig.